Vi skulle ha en skön vilsam helg på sjön, jag såg fram emot att sitt/ ligga i sittbrunnen och läsa i solen.... lyssna på vattenklucket... gå en promenad.... grilla lite gott till middag, bara vara där och här just nu....
och allt det har jag fått, och lite till, det där lite till kändes som lite för mycket till....
i fredags åkte jag direkt till båtklubben där kära gubben väntade med packningen. vi åkte till vår klubbs klubbvik dit flera kompisar redan kommit. Vi åt middag först och sen satt vi på bryggan med de andra och hade trevligt tills mörkret föll och månen kom fram bakom skogen...
på lördagsförmiddagen var vi 4 båtar som bestämde oss för att göra sällskap till ett ställe vi ofta åker till.... ganska fort var vi första båt i ledet, det blåste på bra och vi har ju en snabb båt... vi satt och pratade om att snar kommer skattepengarna och jag berättade att jag tänkte köpa mig nya båtskor när de landat på mitt kontot- pengarna alltså...
sambon funderade på att sätta spinnackern- vårt nya fina tunna segel som vi bara hissat en gång i år.....
Så bestämde han sig och vi började fixa med skoten till seglet- det är lite krångligt med spinnackrar för det är andra linor, en bom och jag vet inte alls som ska grejas med..... det trasslade lite när jag skulle hissa och fick order att rulla in förseglet lite.....
Sen hände allt så fort, en hake gick sönder och bommen ramlade ner på relingen, seglet började fladdra och jag fick orden: släpp på ...skotet - jag var lite stressad och tog fel lina och seglet for iväg ut i luften på sidan av båten... sen sjönk det ner i vattnet-
Jag sprang på skakiga ben upp på båten för att få ner storseglet och få båten att stanna, den linan fastnade och jag fick springa tillbaka och trassla upp.... jag måste rulla in förseglet ordenligt.... gps en började pipa för vi kom ur kurs... det blåste och gungade och vi drog och drog och drog för att få upp seglet i båten... hela tiden tänkte jag: jag får inte sätta naglarna i tyget så det blir hål, om och om igen.... vi slet och drog i en halvtimme......
Sen kunde vi kolla på förödelsen- det nya seglet dyblött och trasigt, bommen hade gått av på mitten, en relingsstötta blivit böjd liksom solpanelsstolpen, vår flagga var borta, vi var blöta, och ledsna och jag var chockad..... jag skakade i hela kroppen och grät långt efter vi kommit i land......
I land väntade båra oroliga vänner som sett hela dramat eftersom de låg efter och kom i kapp medan vi slet.....
Trots allt fick vi en skön eftermiddag och en trevlig kväll med grillad luffarstek och sallad till middag, lite vin, och efter maten satt vi i vårt sittbrunnstält- tills jag satt och sov igen, då var vännerna finkänsliga och gick hem till sig.....
Idag sov vi ut, åt frukost och tog en lång promenad innan vi åkte hem, det blåste en hel del och jag kände att jag var lite orolig..... men allt fick bra, i alla fall de frösta timmarna trots ganska hård kryss... så började det plötsligt blåsa allt mer och hårdare... nu kom skräcken över mig igen och jag började misströsta att jag skulle komma hem....
vi fick rulla in förseglet och åka mot land för att komma i lä för att ta ner seglet, sen fortsatte vi hemåt för motor.....
När jag kom hem såg jag att jag fått sms från min mellanson- han skickade en hälsning på Mors dag och skrev att han älskar mig. När jag läste det bröt jag ihop och började gråta....
Han skulle bara veta hur mycket hans hälsning betydde för mig just då.....
Det blir tidig kuddkramning idag- jag är helt slut- ryggen och baksidan av låren är ömma och stela- jag antar att det var jobbet med att få upp seglet i båten som gav spår..... och jag är jag så trött efter anspänningen i går och idag....
I morgon är det måndag och ny vecka- jag börjar med en proteindag. I går tillät jag mig att äta lite odukansk men nu ska jag köra ofusk hela veckan....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar