Helgen räddare i farten...

i fredags eftermiddag tog jag ut lite tid på kompsaldot och gick från jobbet lite tidigare....

Jag hade lovat hämta Viktor på dagis.. på fredagarna går han hem därifrån kl 17 när hans pappa hämtar honom.

Det tar ungefär 45 minuter att åka från mitt jobb till Tumba, men jag ville passa på att komma lite tidigare och åkte från jobbet 15:30.
Det var bara det att det var trafikkaos.... jag tog en annan väg när E4 hade stillastående köer från Kista och åkte över Solna. Då kom meddelandet på radion att de krockat på Essingeleden där jag skulle komma ut.....

Halv fem var jag inte ens ute på Essingeleden, trafiken sniglade sig fram och jag var så stressad så jag hoppade i bilen... vilken tur att jag gjorde den där hjärtoperationen... det här var attackvarning!

Jag messade till Viktors mamma och undrade om hon kunde varna på dagis att jag inte skulle hinna till fem.....
Sen lossnade trafiken och jag kunde susa fram söderut och fem över fem klev jag in på dagis och möttes av Viktor som var ensam kvar på dagis och som längtat efter mig hela eftermiddagen- personalen berättade att varje gång det ringt på dörren hade han sagt "nu kommer fajmor!"

Vi klädde på honom och packade hans grejor i ryggsäcken och startade den mödosamma vägen hem.... - på andra sidan gatan, under tiden tittade vi på fina stenar, myror och små pinnar, och när vi kom hem hämtade vi cykeln och tog en liten sväng....

Då tänkte jag att det var bra om jag skickade ett sms och berättade för mamman att allt gått bra, och det var då jag såg sms et från henne... där hon bla skrev- "glöm inte gosedjure!n"

Det hade vi gjort!

Där stod jag med en två åring som inte kan sova utan elefanten och lammet och ett helgstängt dagit på andra sidan gatan- för inte satt de väl av resten av arbetstiden en fredag när sista barnet gått?... de hade nämnt något om nattiset..... vad mindes jag inte riktigt, kanske var där någon som städade nu???

Jag lyfte av mitt lilla barnbarn från cykeln och bar honom till dagis..... rädd för att han skulle förstå att hans älsklingar inte skulle finnas tillhands om han blev ledsen...

Dagis var tyst, tomt och mörkt... ändå ringde jag ett par gånger på dörrklockan medan jag funderade på vad jag skulle göra....

När Viktors pappa var liten och tappade sitt gose en gång lärde jag mig att de inte kan ersättas så det var nog inget alternativ nu heller....

Då plötsligt!

En dörr öppnades inne på dagisavdelningen och en kvinna kom fram till dörren där vi stod- jag förklarade mitt problem och hon släppte in oss.... inte kan man vara utan gosedjuren hela helgen sa hon och så fick vi komma in och leta reda på dem.....

Hon berättade att hon kom från nattisavdelningen och bara av en tillfällighet var i närheten när hon hörde dörrklockan...

Vägen tillbaka till huset där Viktor bor fick ta hur lång tid som helst, vi visade alla fina stenarna, de små pinnarna och myrorna för lammet och elefanten innan vi gick hem och åt lasagne, byggde pussel och provade racerbåten farmor trollade fram från sin väska i badkaret innan mamman kom hem....

Jag var lite trött när jag äntligen kom hem den kvällen, att sitta i trafikköer och rädda småbarnsföräldrars helgnattsömn det är ingen vilokur det inte....

Resten av helgen har jag tillbringat med att klättra upp och ner för en stege, flytta tunga saker som ankare med kätting, långa tjocka plankor fram och tillbaka, sittandes på knäna putsandes små och stora grejor, skruvandes på små muttrar mm ett riktigt styrketräningspass i dagarna två, men nu är båten klar och får åka ner i Mälarens kalla vatten idag....

Lite småstädning och stuvning kvar, sen kan sommaren komma!