Besviken...

Den här veckan är inget sig likt, jag har inte bloggad och inte följt mina goda vanor, varken med mat eller motion....

Jag ser det som ett straff för helgens "syndiga leverne" då vi var borta och jag tog valet att äta och dricka vad som bjöds, och även om det inte var några orgier i dålig mat och massor med alkoholhaltiga drycker var det inte så mycket Dukanstyle precis....

Men att jag tog det valet i helgen är nog egentligen inte enda anledningen, jag är som alla andra så otroligt trött på den här långa kalla vintern som trots att jag dagligen äter D-vitamin för att inte deppa ihop av mörkret och kylan..... något som hände satt igån mörka tankar som försökte intala mig om att jag inte kunde och inte kan klara av det......
Jag kanske kom till nån sorts gräns..... jag vet inte, men jag tappade sugen.....

De senaste dagarna har jag varit otroligt godissugen- på ett helt annat sätt än jag varit på länge, jag har inte haft såna här sug sen jag började med Dukan för snart två år sen.... och jag förstår ingenting....

Jag tänker allt ta tag i det här igen, jag ska äta som jag ska och jag ska röra på mig varje dag..... Jag har haft ett litet bakslag, men det är över nu.....

Men jag är väldigt besviken, mest på mig själv förståss.....

och så är jag väldigt besviken på min kompis A. eller numer är vi visst inte kompisar......
För ett par år sen jobbade vi på samma ställe och blev kompisar, vi träffades ett par gånger i veckan, tränade, shoppade, solade....... var förtroliga och bästa vänner...
På den tiden hade vi båda varsitt litet företag- hon är bla massör  och fotvårdare och så sålde hon smycken, jag krängde hudvårdsprodukter och vi pratade om att  slå oss ihop och göra någonting tillsammans.....
Hon köpte ofta de produkter jag sålde och rekomenderade dem till sina kunder som alltså också blev mina kunder.... men så strålande gick inte mina affärer och jag funderade på att att lägga ner......
När jag mötte min sambo bestämde jag mig och la ner, sålde ut lagret och flyttade.....
min väninna låtsades som om det regnade när jag ville ha betalt för varor hon köpt av mig på kredit, jag blev sur och slutade ringa.....
Men efter ett tag insåg jag att min tillvaro var lite tråkigt och ensam- trots att min älskade sambo är min alldra bästa vän, kan han inte hänga med på alla tjejgrejor jag vill ägna mig åt ibland......
Jag tog kontakt med min väninna, som iallafall sa att hon tyckte att det var roligt att höra av mig..... att hon också hade saknat vår kontakt.....
Vi har pratat om att ses... i våras, i höstas, till jul, i vår....
Härom veckan fick jag ett sms- hon bjöd mig på inredningsparty hemma- Jag tackade ja. det skulle bli så kul att ses igen....
Partyt skulle vara idag- det passade bra.
igår fick jag ett sms- inredaren hade blivit sjuk och det var inställt....
Jag messade tillbaka, att jag tyckte det var tråkigt och undrade om vi skulle ses i kväll ändå.....
-Men hon hade redan bestämt med syrran att de skulle träna på sats istället...( syrran som hon delar lägenhet med och träffar varje dag...)
Just idag... det hade de väl kunnat göra i går eller i morgon?

Och jag sitter här hemma.... och kan inte hjälpa att jag är ganska besviken på henne igen.....
Men nu har jag bestämt mig, vill hon att vi ska ses är det upp till henne att se till att det blir av, jag tänker inte lägga någon energi på henne framöver....