Ett år!

Idag är det 1 år sen jag hade min första dag av fem i min första attackfas.
Jag och en kollega hade fastat en vecka, och jag hade funderat på hur jag skulle bära mig åt för att inte gå upp de kilon jag tappat under veckan... surfade lite, läste en artikel i tidningen Hälsa och bestämde mig för att prova:
Dukandieten!
Då fanns inte så mycket att hitta på nätet som det finns idag, men jag hittade Dukanforum24 och några bloggar och tänkte- kan de så kan jag och satt igång, både med att äta Dukaniskt och att blogga om min väg.
Efter ett par veckor tog jag en paus och åkte på semester men hade bestämt mig för att starta om igen när jag var hemma igen.
4 veckors semester gick ganska bra ändå, jag gick bara upp 2,5 kg och första dagen på jobbet satte jag igång- 15 v senare hade jag gått ner 12,6 kg.
Sen har det rullat på och numera är jag i fas 4.

Som minst har jag vägt 77,2 men sen länge har jag haft en stabil vikt runt 78.
Kanske borde jag försöka komma ner till 75 som var Dukans målvikt för mig, men just nu är jag glad och nöjd med min vikt.
Som 55 årig farmor är det viktigare för mig att vara frisk, sund och med förutsättningen till ett längre liv, att jag orkar stoja och leka med barnbarnen är viktigare, och att min man tycker om min kurviga kropp är viktigare än att vara fotomodellsmalast...

Men i huvudet sitter ännu känslan av att vara tjock, antagligen för att många av kläderna sitter lite väl löst på min nya kropp, för tar jag på mig träningstights eller en mindre klänning ser jag ju skillnaden..... och så vänjer man sig ju, precis som förut när allt stramade och var obekvämt känns allt nu skönt och ledigt..... men sköna lediga och stora kläder gör ju att man ser större ut, kanske blir det bättre när mer nya mindre storlekar hänger i garderoben- det är ju dyrt att köpa allt nytt, så man får ta det lite lugnt med det.....

Under den här tiden har jag fått veta att jag har problem med att min kropp lagrar kalk jag äter i vävanderna istället för i skelettet, det kan bero på att jag har en väldigt långsam ämnesomsättning och för att mota Olle i grind- har jag varit tvungen att avstå från att äta mjölkprodukter ett tag. Jag har fått en hel del andra förhållningsråd också, men eftersom det ändå var viktigast att få bort kalklagringen och gå ner i vikt har ajg kombinerat de råden med Dukan riktlinjerna.....

Jag har också opererat ett litet hjärtproblem- en arytmi som bråkat med mig och som gjort att jag inte kunde träna till vårruset i vår som jag hade tänkt mig..jag hade som mål med träningen att kunna springa loppet utan att gå någonting.....

Att jag fått till en regelbunden träning under det här året är en stor hälsobonus på kuppen, nu har jag blivit så van vid att träna ett par gånger i veckan att jag mår dåligt psykiskt om jag inte kan göra det ett par dagar. Det kryper i kroppen, jag sover dåligt och blir på dåligt humör och irriterad.
I födelsedagspresent fick jag en ny sportig 24 växlad cykel, och vi försöker komma iväg 1-2 gånger i veckan på långa rundor, jag och min älskling. Annars går jag ut så gott som varje lunchrast och ett par gånger i veckan på mina långa snabba rundor på 45- 60 minuterspass...

Det här året med Dukan har varit helt fantastiskt och jag är så glad att jag vågade prova och jag vet att alla kan, jag kan och DU kan nå dina mål med Dukan.

Ha en mysig tisdag- jag ska fira mitt Dukan år med det bästa jag vet:
Att leka med Linus& Hampus, två av mina barnbarn

Kram Ewa