Och hemma äter vi knapp kakor- förra helgen öppnade vi förra julens kakburk och hittade lite mandelformar.... jo, enligt sambon kunde man fortfarande äta dem....
Varför allt detta bakande? Svaret: Familjetradiotion. När jag var liten åkte vi hem till min farmor- vi var min faster min kusin, mamma och jag.. jag gubbarna var också med, pappa fick sköta gräddningen... och fotograferingen- det finns kort där jag som två åring sitter med förklä om magen och huckle på huvudet i mammas knä...
Under åren utvecklade min mamma det här med julförberedelser och december när mina barn var små var fyllda med bakning, ljusstöpning och pysselkvällar.... saker som ganska naturligt tog slut när mamma fick sin stroke och inte kunde göra sånt längre och jag själv i samband med det började min kamp mot "Vägra fira jul"...
En kamp som jag ihärdigt ägnade mig åt i flera år men som numera är en kompromiss....... Som startade i och med att Kate kom in i familjen..... Hon ville gärna lära sig våra svenska traditioner och då togs julbakandet upp igen.
Och nu finns det ju tre barnbarn, visst vill jag att de också ska ha speciella minnen av saker vi gjorde tillsammans....
I år hade vi bestämt oss för en dag i december, men nu har det visat sig att den inte passar mig något bra och vi försökte boka om..... och alla har almanackan full nuförtiden så jag fick dela upp mig, för nu har jag ju tre sonhustrur som alla gärna vill baka med mig och lära sig....
Och jag lär dem gärna, så kommer jag slippa sen men under tiden umgås vi och gör saker tillsammans.... så nästa söndag är det saffransbullar och mandelmusslor som gäller....
Och i går hade vi minsta lilla bagaren Viktor med oss- farmor hade köpt förklä med pepparkakemönster, kavel och pepparkaksformar som såg ut som krokodiler, hajar och flodhästar....
Vi kavlade och gjorde kakor så han blev trött och fick sova middag och sen gick vi ut och prasslade i löven och plockade kastanjer.... det var lite blött och slaskigt för viss måste det regna lite - det är ju november ändå...
Innan jag åkte hem fick jag lite yogamassage och K konstaterade att jag behöver skärpa mig, jag är alldeles för stel och orörlig i min axel- ja det var ju ingen nyhet för jag har haft ruskigt ont ett par veckor och känner hur det drar från trakterna bakom örat ner i ryggen....
Får kanske ta mig i kragen och kontakta den där naprapaten innan det är försent...
Jag kom hem med lite saffransbröd till kära mannen och några kakor fick han också- chokladsnitt som han älskar.... och jag nöjde mig med att smaka en kuse och en kaka när de var nybakade till fikat- det är jag överrakande nöjd med..... det har aldrig hänt förr- bara en!
Men pepparkakorna fick vara tyckte inte krokodiler såg så frestande ut.... :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar