...har just kommit tillbaka från dagens lunchpromenad- idag fick jag sällskap VD´n och ekonomichefen hängde på, eller om jag hängde på dem, gick tillsammans gjorde vi i alla fall. VD´n som snart slutar hos oss är en kille på 38, han tränar rätt mycket med att jogga långt ett par gånger i veckan så han är i bra form, ekonomishefen och jag har gått många många lunchpromenader, hon är kvick i fötterna som jag....
När vi gått ett tag sa hon:
"Ewa, vilket tempo du har idag, kommer du ihåg den första promenaden när du var ny?"
Ja, usch sa jag och tänkte på bilderna som togs vid det tillfället, den där tanten som var jag för 3 år och 22 kg sen- nästan så jag ryste....
....och så tänkte jag på vad hon sa någon dag efter det där kortet togs och hon skulle ut med sina stavar- en annan kollega föreslog att jag ju kunde ta med stavar också och följa med henne, och hon svarade- "Det är nog ingen idé, om du inte kan hålla samma tempo som jag, går jag helst själv!"
När jag tänkte på den där tiden sa vår VD - "Ja, idag går det fort, man får ju koncentrera sig på att gå hela tiden"
Mmmm tänk, alla mina lunchpromenader och ensamma stunder med dietmat i lunchlådan har visst gett mer resultat än min viktnedgång.... jag tror att det inte bara är de två som är lite förvånade nu...
Härligt, nu har du tagit revansch!
SvaraRaderaJag får ibland flashbacks från förr, och kan bara konstatera att orken och flåset är bättre nu, och spegelbilden;-)
Fast just idag vill jag inte titta mig i spegeln, inte efter en natt med vinterkräksjuka.
Vinterkräksjuka- Ånej, vad jobbigt.
SvaraRadera