Komplimanger

En komplimang är trevligt när man får, om de kommer i rätt stund kan de vända den gråaste dag till ett solskensminne... Är man som jag ovan vid att få komplimanger känns det genant och man rodnar och slår i från sig.. "men inte då".... "eller den här gamla trasan har jag haft i flera år" blyg som är tittar man bort eller låtsas som om det regnar....

Iblan kan en komplimang vara en riktig motivationsökare, ett kvitto på att man är på rätt väg och att det man kämpat med eller för ett tag är någonting bra för en själv....
Min älskling är bra på att tala om att jag är vacker, duktig och smart och jag är övertygad om att han inte gör det för att smickra mig utan för att säga varför han älskar mig...
i Lördags fick jag en komplimang som gjorde mig jätteglad. Jag skulle ju på teater med en av sonhustrurna och hennes familj ( mamma, moster och mormor ), vi skulle träffas en timme före för att ta en fika. När jag kom in i foaljen såg jag mostern och mormodern som just kommit, så jag gick fram till dem och sa: Hej!

Mostern vände sig om och sa: "men är det du? jag kände inte igen dig! Du såg så ung ut! Vad gör du?

( Jag som nästan kom direkt från simhallen med 1000 nysimrade meter i kroppen kände mig mest trött och började stelna av träningsverk)
Hennes ord fick mig att stråla hela helgen- Tack Lena! Man kan inte tro att du själv fyller 60 i veckan.